Korsett

Efter 17års åldern och uppåt så trodde jag mer eller mindre att man hade mognat och blivit en bättre person.
En som tar ansvar, våga stå för det man har gjort, lagt avundsjuka och andra små grejer bakom sig.
Men åh nej!
Än idag finns dessa patetiska offer kvar. 17 i kroppen, 14 i hjärnan.
VÄX UP FÖR I HELVET!!
Fine ogilla en person! Men ge fan i att gå runt och snacka om den personen också.
Att öppna sin käft och påstå en massa grejer och sen säga "jag vill aldrig ha ngt mer med dig att göra".
Men ändå gå runt och kackla! Va fan är meningen? Kan någon förklara.
Om man har så jävla mycket mod att snacka om en person, säg då till personen. Inte första bästa toffel!
Vi lever i en tonårs värld där allt handlar om att sänka varandra.
I en värld där allt handlar om att få andra att må dåligt! Att visa att man är snyggare, bättre, rikare, smartare och snällare.
So what?
Alla har ett hjärta och en hjärna. Ett liv. Allt som räknas!
De spelar ingen roll om du ser ut som Angelina Jolie, din pappa äger Microsoft, du har MVG i alla ämnen eller är väldigt omtyckt. Du är inte bättre för de.
En person ska inte behöva begå självmord för att folk ska börja tänka till. För att folk ska fatta att "Faan, påverkade jag henne/honom så mycket?"  Eller "Ojj, var det så illa?"

Dags för vissa att tänka till...

Mean Beans.
One word :  SKADEGLÄDJE!




Becky & Mona A